Så trillar poletten då ner....

Sedan snart tre år, har jag ibland vid liten ansträngning, men oftast i samband med lite större fysisk aktivitet såsom långtur på cykel eller långpromenad fått otroliga kramper i benen. Jag hela tiden trott att det beror på vätskebrist och försökt öka vattenintaget.. dock utan önskat resultat. Här i Januari så började min kära och jag promenera för att öka konditionen och göra oss redo för en cykelsemester framgent. Men efter bara en halvtimmes promenad så har benen stumnat och kramper i såväl vader som lårmuskler kommit. Har googlat och funnit att vätskebrist / magnesium och kalciumbrist kan ligga bakom. Har en burk med snabbverkande kalcium/magnesium som blandas i hett vatten..... Nästan omedelbart släpper kramperna ... men värken efter sitter i musklerna flera dagar..... Till slut har jag nästan blivit rädd för att röra på mig. Jag som alltid vaknar vid 5-6 tiden på morgonen har nu sovit långt in på förmidagen... Ständigt trött in till utmattning.



Dock var jag tvungen att göra ett rutinbesök på kvinnokliniken i Uppsala fredagen den 5:e feb.
Där uppdagades någon (inget allvarligt) men en operation skulle så småningom ske. Så jag måste ta några prover.... Blodgrupering blodprov och urinprov.... Sköterskan som tar hand om mitt urinprov utbrister.... men har du diabetes?????? - Nej.... Då måste du ha ätit godis då? Fortsätter hon.... Nä... inte det heller.... Så mera prover tas...Därefter kommer godingen och hämtar mig och bjuder på lunch. Släpps sedan av på staden för en trevlig eftermiddag i butikerna.. Något som jag älskar och kan gå hur länge som helst. Men lusten fanns inte riktigt och redan efter någon timme var jag utpumpad och håglös.

Bestämde mig för att ta tåget hem. Tänkte att det säkert är någon förkylning på gång...

Väl i Knivsta började jag en sakta vandring hemåt. I vanligt fall en rask promenad på 10-15 minuter. På vägen hem går jag under en viadukt och sedan kommer en trapp. På första trappsteget får jag kramp... i vaderna och ena insidan av låret... Det gör så jävla ont så det nästan svartnar för ögonen... Provar att ta nästa steg... men det gå inte... står still och försöker fokusera. Sakta sakta släpar jag mig hem tar nästan en timme. Dricker min häxblandning och krampen försvinner.... lägger mig för att vila och somnar in stenhårt en och en halv timme... När jag vaknar har jag superont i muskelfästena i vaderna... och kan knappt gå... och i måndags ringde läkaren och berättade... Jag har "fått" diabetes.. och värdena är skyhöga... klockren diabetes som hon uttryckte det... Tydligen så når insulinet inte ut till musklerna längre.. därav kramperna.... Så nu sitter jag här och ska vilken minut som helst bege mig ner till läkarcentralen...Träffa läkaren och börja kampen till ett hälsosammare liv... Nu börjar en tid med att förändra min livsstil... mat motion och medicinering...

Jag känner mig liten och ganska rädd.... 40 år i krogbranschen har gett mig ganska dåliga vanor då det gäller mat på regelbunden tid..... Man äter när man har tid.... om man har tid..... vilket man oftas inte har.... Men nu måste jag förändra mina vanor.... Det måste gå....

Kram Jeanette